Islam är något som man inte ska kritisera idag. Den sista och slutgiltiga uppenbarelsen ifrån gud. Toleransen för kritik inom islam är väldigt låg – de befinner sig några sekel efter kristendomen i det avseendet. Man bör tänka på att Islam inte har haft någon Luther än, och de har inte haft några sekel fyllda av filosofer och vetenskapsmän som långsamt förflyttat synen på tron in i den privata sfären. Visst finns det fortfarande kristen påverkan inom politik, där är USA ett starkt exempel – och även fast de gör väsen av sig vid kritik, så kan de hantera den.
Kritiserar man Islam för hårt så följer inte sällan ett terrorattentat. Salman Rushdie är ett exempel – han fick en dödsdom för att han skrivit en bok som skildrar Profetens liv. Man ska skrämmas till att inte kritisera Allahs ord. Något som understryker detta är FNs resolution att religioner, och då främst Islam inte får kritiseras alls. Ett slag emot yttrandefriheten som skulle medföra ökad tolerans för muslimer. Som tur är var Sverige ett av länderna som valde att inte följa just denna resolution.
Även fast det idag känns som om vi varit ett sekulariserat land länge, så var det inte så många år sedan kyrka och stat separerades. 1970 avskrevs de sista lagarna kring Hädelse i Sverige. Dock är det svårt att se hur världen skall bli om det tar ytterligare generationer för att uppnå först en syn där man kan acceptera kritik emot sin religion, och tillsist kanske ett sekulariserat förhållningssätt till den i idag muslimska länder. FN-resolutionen togs fram och argumenterades för av muslimska länder, och dess uppenbara anledning är just att förhindra sekulariseringen av islamvärlden.
Det finns självklart ingen anledning att tro att Koranen var mer dikterad av gud än någon annan bok. Alla som läst den vet att den innehåller dels filosofi och moraliska lagar, mycket kring Allahs makt och att han är den ende guden, men även mycket lagar kring hur man skulle leva sina liv som kanske gjorde världen bättre då den skrevs, och var logiska. Att idag försöka leva på det sätt som dess författare ville att man skulle leva för nästan ett och ett halvt millennium sedan är absurt.
Varför är det då så viktigt att vi kan kritisera religioner? Dels bygger det på ren yttrandefrihet, men dels bygger det även på att man inte under några omständigheter skall kunna anropa religion som argument och på det sättet bli respekterad även med en absurd och annars icke acceptabel åsikt eller handling. Inom den privata sfären får man lika gärna tro på Allah,som Jesus kristus, men inom det offentliga, inom politiken, och med makt över vårat samhälle – hör ingen av dem hemma. Att jag specifikt pekar ut Islam här är enbart för att muslimer överlag är mer känsliga för kritik än andra troende.