Den privatisering som fyller samhället är ofta skrämmande – men vissa konsekvenser skulle kunna ha förutsagts. Vi är alla ute efter att få så låg ränta på huslånet som möjligt, så hög ränta på sparkontot som möjligt och så hög avkastning som möjligt på de aktier och fonder vi äger. Vi vill alla se en bättre sjukvård, men vi vill se lägre skattekostnad för det. In kommer privatiseringen, med ideologin att privata bolag kan optimera processer bättre än kommuner – något som över lag stämmer. Med privatiseringen kommer även riskkapitalisterna, och självklara krav på avkastning. Första året räcker med 5% vinst, men nu vill vi ha ut 15%! Denna åtstramning sker i de flesta privata bolag då och då – man får ha en lite för gammal dator och de konsulter som fanns på kontoret kastas ut. Men inom sjukvård ger dessa åtstramningar konsekvenser som vi kan se som inhumana. Gamla misshandlas på vårdhemmen. En ung man får ingen ambulans.

Vår käre Birro berättar också om ett äldre par som misshandlats brutalt till döds utanför Allingsås – och ses understryka att det är extra hemskt att just dessa dödats då de har varit troende på Gud. Alla dödsfall på grund av våld är hemska, vissa anser vi (eller iallafall föräldrar) hemskare – tillexempel om barn varit inblandade. Men dessa troende, varför är det värre att de dräps? Jag ser ingen skillnad. Om jag tolkade bibeln skriftligt så skulle det snarare vara bättre – dessa två kom uppenbarligen till himmelen – borde inte den troende Birro jubla?

Det finns en slags kollektiv moral i vårt samhälle, och den utvecklas enligt evolutionsprincipen. Den har inte gjort det länge dock, det var inte länge sedan Kristendomen sågs som normen här i vårt land. Men denna kollektiva moral utvecklas; vi har lagstiftning som tydligt utrycker vad man får och inte får göra; vi försöker hitta psykiska sjukdomar tidigare, och förebygger och botar de vi kan; vi har skolor som gör vad de kan för att lära barnen att ta hänsyn till de empatiska och sympatiska förmågor de föds med. Föds med, inte delges av någon gud!

Vi sätter även ett ansvar hos alla vuxna att fostra våra barn så att de förstår moral, empati och sympati; vi har ansvar att ifrågasätta det vi inte förstår; kritisera det som känns fel. Vi har ett ansvar att inte vända allt ansvar emot församlingens präst; att inte vända oss inåt i bön utan att agera!

Birro understryker att då vi i Sverige gjort oss av med Gud så har vi även gjort så att livet inte är oskränkbart längre. Brutaliteten i samhället är en direkt följd av vår sekularisering. Sedan förklarar Marcus att ”Vi tror inte på Gud längre. Alltså tror vi inte heller på det Gud har skapat. Dig, mig, männi­skor runt omkring oss.”. Jag vet inte ens hur man ska kommentera detta anti-vetenskapliga uttryck. Enda sättet tillbaka enligt predikant Birro – är att hitta vägen tillbaka till Gud.

Jag önskar att jag kunde lyfta fram ett exempel. Ett enda land där kristendomen ännu är en standard; där ateism är tabu; där landets ledare måste vara troende och där man röstar enligt guds vilja. Ett land som dessutom vore fyllt med riskkapitalism; och samtidigt fattigdom; ett land fyllt av svält; och samtidigt fettma; ett land där våldsbrott och mord är vanligare än här hemma i Sverige; ett land där sjuka och gamla har det sämre. Ett exempel är USA.