Många vet vid det här laget vem ateisten Richard Dawkins är – den brittiske evolutionsbiologen som 2006 släppte boken ”The God Delusion”. Han har släppt flera böcker rörande evolution, till exempel ”The selfish gene” som belyser hur varje gen är en beståndsdel i evolutionen och inte som tidigare var fallet: enbart individer. Dawkins lanserade även begreppet ‘mem’ eller på engelska ‘meme’, som genens motsvarighet i den kulturella evolutionen – hur idéer sprids, överlever eller dör beroende på en evolutionär process.
Viktigast att belysa i detta ateististiska perspektiv är såklart hans bok ”The God Delusion” eller på svenska ”Illusionen om Gud” som var som torra löv på religionsdiskussionens eld. Den innehåller försök till vetenskaplig analys av religionens sanningar och är ett utmärkt disskussionsunderlag mellan troende och ateister. Boken påpekar även det fenomen som länge omslutit religioner – att det är tabu att kritisera dem, man bara får inte ifrågasätta sådant.
Senare böckerna ”The Greatest Show on Earth”, som belyser hur evolutionen gick till, och ”Magic of Reality” som belyser alla fenomen vi ser omkring oss, allt vi borde hylla istället för en fiktiv gud, och jämförelse mellan religiösa och vetenskapliga förklaringar till dem. Det finns även en hel del populärvetenskapliga filmer av Dawkins, och många av dem handlar om religioner.
Dawkins har fått ta emot mycket kritik efter ”The God Delusion”, mycket på grund av att man, som boken själv omnämner, inte ska(får) kritisera religioner och att man inte kan(får) analysera dem vetenskapligt.