Tacksamhet är något vi alla känner;ateist som troende; kanske speciellt vi i Sverige, vi som faktiskt har det iallafall i närheten av bäst på jorden. Tacksamhet är en stor del av religioner som vi inte pratar så mycket om, och delvis är det en god sak där de troende lyfter fram det som spelar roll i deras liv och sätter värde på det. Dock påverkar det oss andra lika mycket som andra delar av religionen. Istället för att rikta tacksamheten till dom som verkligen förtjänar det så riktar de troende den till Gud. Dom tackar Gud för att dom tog sig igenom en sjukdom, dom tackar inte läkarna som skötte om personen, eller forskarna som framställt medicinen.
Överlag kan man faktiskt säga att de troende är mer otacksamma än många andra – inte för att de glömmer bort att värdesätta något, utan för att de värdesätter det och riktar tacksamheten åt fel håll. En icke-existerande gud lyssnar inte, och även om han gjorde det så är det emot våran syn på moral och samvaron att tacka någon för att de inte utsätter oss för något dåligt. Ska vi tacka Al Qaida för att de inte utfört terrorattentat i Sverige? Självklart inte.
Det kanske är dags för dom troende att inse att det inte är guds förtjänst att vi har det så bra som vi har det. Det är människor; vanliga, enkla människor av kött och blod som genom kravställande, demokrati, ekonomisk makt och hårt arbete (låt oss bortse ifrån att mycket av det har utförst av slavar eller underbetalda) har format vår tillvaro som den är idag. Våra föräldrar formade världen vi lever i, och vi formar den våra barn kommer leva i.
Om man istället erkänner de verkliga orsakerna till att vi har det så bra så kanske vi även kan inse att vi verkligen kan påverka. Vi kan inte sitta och be till någon gud som omnämnts i en 2000 år gammal sagobok, och hoppas att han löser några problem.