Nyligen var jag på dop för en nära anhörigs dotter. Det märkliga med dop är att föräldrarna sällan är troende, få av besökarna är troende, men ändå hålls en väldigt religiös ritual med märkliga böner, trosbekännelse etc. Varje gång en anhörig döper ett av sina barn smärtar det lite i mig. I deras ögon är det bara en trevlig ceremoni och något man gör av tradition, men egentligen är det ett val av religion åt barnet. Något som många, inklusive FN, fördömer. Dessutom läser alla (nästan) upp trosbekännelsen som del av ceremonin utan att tänka på vad den innebär.
Jag är trött på dessa irrationella, moderna, småkristna, vanliga människor. Jag har större respekt för en troende som är rationell i sin tro och döper sitt barn eftersom han verkligen tror på dopets kraft än en person som egentligen inte tror på gud, men döper sitt barn för att ”man ska det”. En annan del av problemet är att det känns som en delikat fråga som man inte ska kritisera eller ifrågasätta, inte heller undertecknad konfronterade föräldrarna med frågan om Varför. Lika lite tänkte nog föräldrarna själva på det. Välj om du är troende eller inte! Det finns inget mellanting, ingen halv gud, kristendom utan gud eller urval av bara vissa delar av bibeln. Svälj det helt eller spotta!
En stor del av dopet är för många, och dessvärre även felaktig, att barnet namnges vid dopet. Ursprungligen mynnar detta ut i att namn som kyrkan ansåg olämpliga, hedniska eller trälnamn ersattes vid dopet av ett helgonnamn.
Vad är då dopet? Jo i grund och botten ett val av religion åt barnet – man tas upp i den kristna kyrkans gemenskap, blir född på nytt i Jesu namn och förenas med kyrkan. ”Det är Gud som tros handla i dopet och skänka människan sina gåvor.” Dessutom finns Arvssynden – vilken är nedtonad inom Svenska kyrkan, men de har inte tagit avstånd ifrån den – som går ut på att även ett nyfött barn bär synd och skuld och måste döpas för att bli fri från den.
2010 döptes 53,7% av alla födda barn i sekulära Sverige – detta trots att FN:s barnkonvention säger att barn ska ha rätt att slippa religiös indoktrinering.
Så det verkar som om folk döper sina barn utan att tänka på vad det egentligen är, utan att fråga sig om de verkligen tror på gud eller om de verkligen vill att barnet skall bli religiösa. Man gjorde så tidigare och jag tänker inte verkar annorlunda och bryta traditionen – så går nog tyvärr tankarna hos många. Kanske vet de inte om att det finns alternativ, som tex Barnvälkomnande (se tex Wikipedia för detaljer).