Nyligen postade en 31årig man ifrån Indonesian orden ”God does not exist” på Facebook. Detta är sådant vi kan se varje dag i västvärlden, men denna man blev först nedslagen av en arg folkmassa för denna kränkning och riskerar nu att få 5 års fängelsestraff för detta helgerån.

Detta är verklighet i värden idag, det är inte 10 år sedan, det är nu. Toleransen emot oliktänkande måste öka snabbt i dessa länder, annars finns det stor risk till framtida krig. Betänk förstörelsevapnen vi hade tillhands för 70 år sedan – vad skulle kunna ske idag?

Kritiserar man Islam för hårt så följer inte sällan ett terrorattentat. Salman Rushdie är ett exempel – han fick en dödsdom för att han skrivit en bok som skildrar Profetens liv. Man ska skrämmas till att inte kritisera Allahs ord. Något som understryker detta är FNs resolution att religioner, och då främst Islam inte får kritiseras alls. Ett slag emot yttrandefriheten som skulle medföra ökad tolerans för muslimer. Som tur är var Sverige ett av länderna som valde att inte följa just denna resolution.

Även fast det idag känns som om vi varit ett sekulariserat land länge, så var det inte så många år sedan kyrka och stat separerades. 1970 avskrevs de sista lagarna kring Hädelse i Sverige. Dock är det svårt att se hur världen skall bli om det tar ytterligare generationer för att uppnå först en syn där man kan acceptera kritik emot sin religion, och tillsist kanske ett sekulariserat förhållningssätt till den i idag muslimska länder. FN-resolutionen togs fram och argumenterades för av muslimska länder, och dess uppenbara anledning är just att förhindra sekulariseringen av islamvärlden.

Det finns självklart ingen anledning att tro att Koranen var mer dikterad av gud än någon annan bok. Alla som läst den vet att den innehåller dels filosofi och moraliska lagar, mycket kring Allahs makt och att han är den ende guden, men även mycket lagar kring hur man skulle leva sina liv som kanske gjorde världen bättre då den skrevs, och var logiska. Att idag försöka leva på det sätt som dess författare ville att man skulle leva för nästan ett och ett halvt millennium sedan är absurt.

Varför är det då så viktigt att vi kan kritisera religioner? Dels bygger det på ren yttrandefrihet, men dels bygger det även på att man inte under några omständigheter skall kunna anropa religion som argument och på det sättet bli respekterad även med en absurd och annars icke acceptabel åsikt eller handling. Inom den privata sfären får man lika gärna tro på Allah,som Jesus kristus, men inom det offentliga, inom politiken, och med makt över vårat samhälle – hör ingen av dem hemma. Att jag specifikt pekar ut Islam här är enbart för att muslimer överlag är mer känsliga för kritik än andra troende.

Verkligen tankevärt. Att man nu kan visa en specifik känsla som empati hos djur gör att det är lättare att referera till deras psyke som något inte fullständigt olikt vårat eget. Ännu ett argument för vegetarianism, och samtidigt ännu en spik i religionens kista. (Fast det är nog bara Han som påverkat studien för att vilselseda oss?).

Läs mer om studien här: http://news.sciencemag.org/sciencenow/2011/12/rats-feel-each-others-pain.html?ref=hp

Den privatisering som fyller samhället är ofta skrämmande – men vissa konsekvenser skulle kunna ha förutsagts. Vi är alla ute efter att få så låg ränta på huslånet som möjligt, så hög ränta på sparkontot som möjligt och så hög avkastning som möjligt på de aktier och fonder vi äger. Vi vill alla se en bättre sjukvård, men vi vill se lägre skattekostnad för det. In kommer privatiseringen, med ideologin att privata bolag kan optimera processer bättre än kommuner – något som över lag stämmer. Med privatiseringen kommer även riskkapitalisterna, och självklara krav på avkastning. Första året räcker med 5% vinst, men nu vill vi ha ut 15%! Denna åtstramning sker i de flesta privata bolag då och då – man får ha en lite för gammal dator och de konsulter som fanns på kontoret kastas ut. Men inom sjukvård ger dessa åtstramningar konsekvenser som vi kan se som inhumana. Gamla misshandlas på vårdhemmen. En ung man får ingen ambulans.

Vår käre Birro berättar också om ett äldre par som misshandlats brutalt till döds utanför Allingsås – och ses understryka att det är extra hemskt att just dessa dödats då de har varit troende på Gud. Alla dödsfall på grund av våld är hemska, vissa anser vi (eller iallafall föräldrar) hemskare – tillexempel om barn varit inblandade. Men dessa troende, varför är det värre att de dräps? Jag ser ingen skillnad. Om jag tolkade bibeln skriftligt så skulle det snarare vara bättre – dessa två kom uppenbarligen till himmelen – borde inte den troende Birro jubla?

Det finns en slags kollektiv moral i vårt samhälle, och den utvecklas enligt evolutionsprincipen. Den har inte gjort det länge dock, det var inte länge sedan Kristendomen sågs som normen här i vårt land. Men denna kollektiva moral utvecklas; vi har lagstiftning som tydligt utrycker vad man får och inte får göra; vi försöker hitta psykiska sjukdomar tidigare, och förebygger och botar de vi kan; vi har skolor som gör vad de kan för att lära barnen att ta hänsyn till de empatiska och sympatiska förmågor de föds med. Föds med, inte delges av någon gud!

Vi sätter även ett ansvar hos alla vuxna att fostra våra barn så att de förstår moral, empati och sympati; vi har ansvar att ifrågasätta det vi inte förstår; kritisera det som känns fel. Vi har ett ansvar att inte vända allt ansvar emot församlingens präst; att inte vända oss inåt i bön utan att agera!

Birro understryker att då vi i Sverige gjort oss av med Gud så har vi även gjort så att livet inte är oskränkbart längre. Brutaliteten i samhället är en direkt följd av vår sekularisering. Sedan förklarar Marcus att ”Vi tror inte på Gud längre. Alltså tror vi inte heller på det Gud har skapat. Dig, mig, männi­skor runt omkring oss.”. Jag vet inte ens hur man ska kommentera detta anti-vetenskapliga uttryck. Enda sättet tillbaka enligt predikant Birro – är att hitta vägen tillbaka till Gud.

Jag önskar att jag kunde lyfta fram ett exempel. Ett enda land där kristendomen ännu är en standard; där ateism är tabu; där landets ledare måste vara troende och där man röstar enligt guds vilja. Ett land som dessutom vore fyllt med riskkapitalism; och samtidigt fattigdom; ett land fyllt av svält; och samtidigt fettma; ett land där våldsbrott och mord är vanligare än här hemma i Sverige; ett land där sjuka och gamla har det sämre. Ett exempel är USA.

Två framföranden: ett utfört av en framstående teolog och ett av en framstående ateist följt av lite frågor därefter. Ämnet gäller kompatibiliteten mellan vetenskap och religion, där vilken sida som tror vad är tämligen självklar. Några skrämmande fakta utplocka ur denna; Om vetenskapen visade ett fakta som motsäger en del av din tro, vad gör du? 64% av amerikanerna skulle avvisa ett väl bevisat vetenskapligt fakta för att ge rum åt sin tro.

78% av amerikanerna tror på Änglar, 40% tror på evolutionen.

Det är tur att vetenskapliga fakta inte styrs demokratiskt – att flest som tror på någon viss åsikt vinner.

En amerikansk lag som skall försöka förebygga mobbing verkar innehålla klausuler som faktiskt tillåter viss mobbing under moraliska och religiösa dogmer.

”The fact of being alive compensated for what life did to one.”

Dessa ord finner man i en så kritiserad bok som ”The Satanic Verses” av Salman Rushdie. Många kanske har glömt kritiken, och även boken. I stort sätt är det en bok som handlar om bland annat profeten Muhammed och hur han skapade Islam. Titeln är kommen av verser som historiker anser en gång varit en del av Koranen. Muslimer kritiserade boken hårt då den personifierade deras profet och mänskliggjorde skapandet av en religion. Ayatollahn, Irans dåtida andlige och högste ledare utfärdade en fatwah, en dödsdom på Salman, som tvingades leva under jord i flera år.

I september 2005 publicerade den danska tidningen Jyllands-posten de satirbilder på profeten Muhammed. Även här blev det enorm kritik riktat emot tidningen, som såklart i vår värld var tillåtet enligt press och yttrandefriheten. Händelserna resulterade snabbt i att två av tecknarna fick gå under jorden och vissa länder bojkottade varor ifrån Danmark. Händelseförloppet efteråt innefattar bland annat demonstrationer, dödsfall och så sent som förra året planering av terrorattentat emot Jyllands-posten.

Sent igår läste jag på Richarddawkins.net om en palestinsk man, Walid Husayin, som kränkt Islam och dess profet på facebook. Tydligen en utåt sett vanlig palestinier som bad ihop med sin familj som många andra, men som levt ett ”dubbelliv” med anti-religiösa åsikter på internet. Walid är nu arresterad och riskerar att få livstids fängelse för att ha ”kränkt den gudomliga essensen”. Många konservativa muslimer i området tycker inte att livstids fängelse är nog, utan vill att Walid skall få dödsstraff, helst offentligt för att vara ett avskräckande exempel.

Att riskera att bli dödad eller att få fängelsestraff för att kritisera religion är enligt min mening inte okej. Jag är inte Islamofob, men jag drar mig inte för att kritisera Islam där det behövs. Jag kan respektera att folk har en privat tro på vad som helst egentligen, men när det påverkar andra är det inte längre rimligt. Man får inte kritisera Allah, Profeten Mohammed, eller Islam överhuvudtaget. Allah kan uppenbarligen inte utstå detta, denna allsmäktiga gud som hundratals miljoner (om inte över en miljard) människor tror på och tillber. Han kan inte acceptera att bli ifrågasatt.

För mig ter det sig solklart. Alla religioner är konstruerade av människor. Dom själva kan ha upplevt att de blev påverkade av någon yttre kraft som gav dem idéerna, men det finns ingen orsak att tro att det var annat än ännu en idé. Religionerna kan också ha resulterat i mycket gott, vid sidan av mycket ont också. När Islam skapades så var det en modern religion som gav svar på dåtidens frågor, instiftade lagar och regler som just då av olika anledningar var logiska, och kunde bidra till att säkra samhällens överlevnad. Att folk fortfarande hårt kramar sig fast vid dessa idéer idag är ett extremt intressant fenomen. Att människor med makt, som har den på grund av religionen i sig, däremot vill göra vad de kan för att tysta all kritik som kan minska religionens inverkan på folk och därmed även deras egen makt är dock inte det minska konstigt. Inte konstigare än att storföretag idag slåss med patent för att försöka säkra sin ekonomiska makt.

Dessa religiösa muslimer är ju rationella. Enligt dem finns Allah, Koranens ord är lag, och den utrycker säkerligen på flera ställen vad som skall göras med hädare. Enligt deras skriftliga tro är det rätt att sätta en dödsdom på Salman, att demonstrera över satirteckningarna och att ge en ung palestinier som kränkt islam en plågsam död. Är de mer skrämmande än de irrationella troende som bara tror på -nästan- allt i Koranen? Nästan alla troende i Sverige är irrationella halvtroende, de tror på gud, de tror att han kan lösa alla problem, men bara för att vara säkra så gör de vad de kan för att lösa problemen själv ändå. Kanske är det enda sättet för en religion att överleva självkritik?

Jag undrar vad vi kan göra för att förbättra världen när sådant här händer. Bara dessa tre händelser är utspridda över lite mer än 20 år, men självklart finns det många mer liknande. Vi har svårt att tänka oss att något sådant kan inträffa idag, eftersom vi lever i vårat sekulariserade lilla Sverige. Men även här är det många som kritiserar religionskritikerna, det är många som inte ser något negativt alls i hur många Muslimska stater utövar sin makt med religiös grund och mer uråldriga religiösa regler.

Vad kan vi göra för att förbättra världen? Skall vi låta Islam fortsätta så här? Aldrig våga kritisera? Vad gör vi när de pekar på Koranen och säger att Alla måste bli muslimer. Någonstanns måste gränsen dras, och jag vill hitta sätt att minska religionens inflytande på politiska plan överallt. Den dag religion bara är något personligt, en fritidsakivitet, den dagen kan jag pusta ut!

Ateism. Som vanligt en film med ganska Amerikansk vinkling på det hela, dock värdefulla kommentarer. Våga vara ateist!

Det finns två uppfattningar man ofta möter som vegetarian. Den ena är ”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva utan kött. ” Betänk vad detta egentligen betyder. Att inte kunna tänka sig ett liv där man bara lever på vegetariska produkter. Varför? Mestadels för att kött är gott. Alltså en överflödsprodukt vi vill ha för att få lite extra lyx i tillvaron. Det är svårt att avgöra om detta är något man bara säger för att ”ta ställning” i Köttätare vs Vegetarian-debatten eller om dessa människor verkligen inte skulle kunna tänka sig minimera sitt köttätande för att minska svälten på andra ställen i världen.

Den andra uppfattningen man ofta möter är ”Vi har råd att vara vegetarianer”, att ”Vegetarianism är ett lyx-fenomen”. Betänk indien – ett förhållandevis fattigt land, där en stor del av befolkningen fortfarande är vegetarianer. Jämför priset mellan en påse sojabönor och en bit oxfilé. Eller ta någon av kött-kopiorna, som tex Quorn – jämfört med mycket kött (så klart är färs och liknande borträknat) så är det samma pris eller billigare.

Om man ska ta till någon form av självkritik här så kan man fråga mig följande: Hur kan du vara vegetarian och bry dig om uppfödning av djuren, men fortfarande köpa elektronik producerad i fjärran östern av underbetalda människor som jobbar under usla förhållanden? Det är en bra fråga, dock finns det inga etiskt och moraliskt korrekta elektroniska prylar att köpa. Det finns ingen lite dyrare fairPhone som är en iPhone men producerad med respekt för arbetskraften. Om det funnits hade jag nog skaffat den istället.

Vegetarianism är ett exempel på aktivism som, trots att det inte kräver så mycket av ”utövaren” har en god effekt på samhället. Mycket större sådan än att stänga in sig i en kyrka och be en timme för att hoppas att en osynlig kraft ska göra allt bättre.

Gud är inte både god och allsmäktig.