Nu är den politiska debatten het i USA, i samband med val. Aldrig har man hört så mycket märkligt religiöst i media. Katoliken Rick Santorum skall frälsa amerika, och den kristna republikanska sidan ser sig mest som hans lärjungar. DN belyste detta faktum igår, och ger även lite siffror.

”57 procent av alla republikaner i USA avvisar evolutionsläran och tror bokstavligen på Bibelns skapelseberättelse”

Rick Santorum som frälsare låter, trots den religiösa tonen, som något bra. Vad kan han göra för att få USA mer moraliskt? Jo, självklart slåss emot aborträtten och mot sex före äktenskapet. Dessutom skall han bomba sönder Iran, då det finns en minimal risk att de snart kan skapa kärnvapen. Och ja, Obamas sjukförsäkring skall rivas upp. Absolut ingenting av detta kommer göra världen bättre.

Kommer vi någon gång under min livstid se en öppen ateistisk president i USA?

Den privatisering som fyller samhället är ofta skrämmande – men vissa konsekvenser skulle kunna ha förutsagts. Vi är alla ute efter att få så låg ränta på huslånet som möjligt, så hög ränta på sparkontot som möjligt och så hög avkastning som möjligt på de aktier och fonder vi äger. Vi vill alla se en bättre sjukvård, men vi vill se lägre skattekostnad för det. In kommer privatiseringen, med ideologin att privata bolag kan optimera processer bättre än kommuner – något som över lag stämmer. Med privatiseringen kommer även riskkapitalisterna, och självklara krav på avkastning. Första året räcker med 5% vinst, men nu vill vi ha ut 15%! Denna åtstramning sker i de flesta privata bolag då och då – man får ha en lite för gammal dator och de konsulter som fanns på kontoret kastas ut. Men inom sjukvård ger dessa åtstramningar konsekvenser som vi kan se som inhumana. Gamla misshandlas på vårdhemmen. En ung man får ingen ambulans.

Vår käre Birro berättar också om ett äldre par som misshandlats brutalt till döds utanför Allingsås – och ses understryka att det är extra hemskt att just dessa dödats då de har varit troende på Gud. Alla dödsfall på grund av våld är hemska, vissa anser vi (eller iallafall föräldrar) hemskare – tillexempel om barn varit inblandade. Men dessa troende, varför är det värre att de dräps? Jag ser ingen skillnad. Om jag tolkade bibeln skriftligt så skulle det snarare vara bättre – dessa två kom uppenbarligen till himmelen – borde inte den troende Birro jubla?

Det finns en slags kollektiv moral i vårt samhälle, och den utvecklas enligt evolutionsprincipen. Den har inte gjort det länge dock, det var inte länge sedan Kristendomen sågs som normen här i vårt land. Men denna kollektiva moral utvecklas; vi har lagstiftning som tydligt utrycker vad man får och inte får göra; vi försöker hitta psykiska sjukdomar tidigare, och förebygger och botar de vi kan; vi har skolor som gör vad de kan för att lära barnen att ta hänsyn till de empatiska och sympatiska förmågor de föds med. Föds med, inte delges av någon gud!

Vi sätter även ett ansvar hos alla vuxna att fostra våra barn så att de förstår moral, empati och sympati; vi har ansvar att ifrågasätta det vi inte förstår; kritisera det som känns fel. Vi har ett ansvar att inte vända allt ansvar emot församlingens präst; att inte vända oss inåt i bön utan att agera!

Birro understryker att då vi i Sverige gjort oss av med Gud så har vi även gjort så att livet inte är oskränkbart längre. Brutaliteten i samhället är en direkt följd av vår sekularisering. Sedan förklarar Marcus att ”Vi tror inte på Gud längre. Alltså tror vi inte heller på det Gud har skapat. Dig, mig, männi­skor runt omkring oss.”. Jag vet inte ens hur man ska kommentera detta anti-vetenskapliga uttryck. Enda sättet tillbaka enligt predikant Birro – är att hitta vägen tillbaka till Gud.

Jag önskar att jag kunde lyfta fram ett exempel. Ett enda land där kristendomen ännu är en standard; där ateism är tabu; där landets ledare måste vara troende och där man röstar enligt guds vilja. Ett land som dessutom vore fyllt med riskkapitalism; och samtidigt fattigdom; ett land fyllt av svält; och samtidigt fettma; ett land där våldsbrott och mord är vanligare än här hemma i Sverige; ett land där sjuka och gamla har det sämre. Ett exempel är USA.

En amerikansk lag som skall försöka förebygga mobbing verkar innehålla klausuler som faktiskt tillåter viss mobbing under moraliska och religiösa dogmer.

Mer om ACTA kan du läsa på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Anti-Counterfeiting_Trade_Agreement

”The fact of being alive compensated for what life did to one.”

Dessa ord finner man i en så kritiserad bok som ”The Satanic Verses” av Salman Rushdie. Många kanske har glömt kritiken, och även boken. I stort sätt är det en bok som handlar om bland annat profeten Muhammed och hur han skapade Islam. Titeln är kommen av verser som historiker anser en gång varit en del av Koranen. Muslimer kritiserade boken hårt då den personifierade deras profet och mänskliggjorde skapandet av en religion. Ayatollahn, Irans dåtida andlige och högste ledare utfärdade en fatwah, en dödsdom på Salman, som tvingades leva under jord i flera år.

I september 2005 publicerade den danska tidningen Jyllands-posten de satirbilder på profeten Muhammed. Även här blev det enorm kritik riktat emot tidningen, som såklart i vår värld var tillåtet enligt press och yttrandefriheten. Händelserna resulterade snabbt i att två av tecknarna fick gå under jorden och vissa länder bojkottade varor ifrån Danmark. Händelseförloppet efteråt innefattar bland annat demonstrationer, dödsfall och så sent som förra året planering av terrorattentat emot Jyllands-posten.

Sent igår läste jag på Richarddawkins.net om en palestinsk man, Walid Husayin, som kränkt Islam och dess profet på facebook. Tydligen en utåt sett vanlig palestinier som bad ihop med sin familj som många andra, men som levt ett ”dubbelliv” med anti-religiösa åsikter på internet. Walid är nu arresterad och riskerar att få livstids fängelse för att ha ”kränkt den gudomliga essensen”. Många konservativa muslimer i området tycker inte att livstids fängelse är nog, utan vill att Walid skall få dödsstraff, helst offentligt för att vara ett avskräckande exempel.

Att riskera att bli dödad eller att få fängelsestraff för att kritisera religion är enligt min mening inte okej. Jag är inte Islamofob, men jag drar mig inte för att kritisera Islam där det behövs. Jag kan respektera att folk har en privat tro på vad som helst egentligen, men när det påverkar andra är det inte längre rimligt. Man får inte kritisera Allah, Profeten Mohammed, eller Islam överhuvudtaget. Allah kan uppenbarligen inte utstå detta, denna allsmäktiga gud som hundratals miljoner (om inte över en miljard) människor tror på och tillber. Han kan inte acceptera att bli ifrågasatt.

För mig ter det sig solklart. Alla religioner är konstruerade av människor. Dom själva kan ha upplevt att de blev påverkade av någon yttre kraft som gav dem idéerna, men det finns ingen orsak att tro att det var annat än ännu en idé. Religionerna kan också ha resulterat i mycket gott, vid sidan av mycket ont också. När Islam skapades så var det en modern religion som gav svar på dåtidens frågor, instiftade lagar och regler som just då av olika anledningar var logiska, och kunde bidra till att säkra samhällens överlevnad. Att folk fortfarande hårt kramar sig fast vid dessa idéer idag är ett extremt intressant fenomen. Att människor med makt, som har den på grund av religionen i sig, däremot vill göra vad de kan för att tysta all kritik som kan minska religionens inverkan på folk och därmed även deras egen makt är dock inte det minska konstigt. Inte konstigare än att storföretag idag slåss med patent för att försöka säkra sin ekonomiska makt.

Dessa religiösa muslimer är ju rationella. Enligt dem finns Allah, Koranens ord är lag, och den utrycker säkerligen på flera ställen vad som skall göras med hädare. Enligt deras skriftliga tro är det rätt att sätta en dödsdom på Salman, att demonstrera över satirteckningarna och att ge en ung palestinier som kränkt islam en plågsam död. Är de mer skrämmande än de irrationella troende som bara tror på -nästan- allt i Koranen? Nästan alla troende i Sverige är irrationella halvtroende, de tror på gud, de tror att han kan lösa alla problem, men bara för att vara säkra så gör de vad de kan för att lösa problemen själv ändå. Kanske är det enda sättet för en religion att överleva självkritik?

Jag undrar vad vi kan göra för att förbättra världen när sådant här händer. Bara dessa tre händelser är utspridda över lite mer än 20 år, men självklart finns det många mer liknande. Vi har svårt att tänka oss att något sådant kan inträffa idag, eftersom vi lever i vårat sekulariserade lilla Sverige. Men även här är det många som kritiserar religionskritikerna, det är många som inte ser något negativt alls i hur många Muslimska stater utövar sin makt med religiös grund och mer uråldriga religiösa regler.

Vad kan vi göra för att förbättra världen? Skall vi låta Islam fortsätta så här? Aldrig våga kritisera? Vad gör vi när de pekar på Koranen och säger att Alla måste bli muslimer. Någonstanns måste gränsen dras, och jag vill hitta sätt att minska religionens inflytande på politiska plan överallt. Den dag religion bara är något personligt, en fritidsakivitet, den dagen kan jag pusta ut!

När jag sedan slår på TVn hemma för att koppla av en stund möts jag av realityshower där man ska hitta nästa nya artist, jag möts av matlagningsprogram och allt konstigt man kan komma på att återanvända gamla avdankade b-kändisar till – allt varvat med mängder av snabbklippt reklam. Tillslut är det dags för nyheterna på en av de större, seriösare kanalerna, om man får säga så. Vi börjar med lite snabba utrikesnyheter, ett inslag om Juholt som gjort lite småfiffel – det enda som rör politik alls denna dag, några ord om ekonomi och sen blir det reklam – som följs av över en kvarts sportnyheter och sedan en snutt väder.

Vill vi människor ta del av så mycket onödig information? Uppenbarligen vissa av oss iallafall. Själv har jag valt bort mycket av ovan för att orka ta in annat – vidare studier inom mitt yrke, politisk information – och självklart mycket litteratur som berör ateismen. Jag tittar aldrig på sport, och finner inget intressant alls i det även om jag försöker.

Är det nyttigt för oss att vi nästan drunknar i onödig information? Kan vi filtrera ut det onödiga och ändå ta in det viktiga? Är det rimligt att människor som utsätts för så mycket onödig information röstar i våra val och påverkar vårt samhälle genom hur vi spenderar våra pengar? Vad kan vi göra för att få ut mer vettig information i våra medier?

Samtidigt svälter, just denna dag, hundratals barn i min sons ålder ihjäl för att de inte har mat på bordet. Varför är vi så egoistiska? Hur kan vi skärma av oss ifrån andras problem så lätt? Jag gör det själv, så försöker inte verka bättre. Det är ett faktum, och ur en evolutionär synvinkel är det delvis logiskt. Min avkomma ska överleva, så den blir automatiskt viktigare än andras – men någonstans blev mina lyxartiklar viktigare än andra människors överlevnad. Det är en skrämmande tanke kring passiv egoism. Whisky, smink, tretton uppsättningar skor, tjugotalet blusar och hela rum av leksaker, allt detta väljer många svenskar, passivt, som något viktigare än överlevnad för människor i tredje världen.

I tysthet hällde jag upp mig ett glas Uigeadail och lovade mig själv att nästa gång jag köper en flaska ska jag skänka samma summa till någon välgörenhet. Vi behöver inte sluta med allt vi älskar för att göra världen bättre, vi behöver bara göra -något- för att hjälpa och förbättra!

Senast nu hörde jag att han hade dragit tillbaka detta idag, för att inte få sparken ifrån TV4:s ”Kvällsöppet”. Men det fick han ändå. Vi får se vad som händer.