Ingen missade 10års dagen av 11 september i söndags men få reflekterade säkert över den religiösa undertonen i ceremonin. Nedan är ett av talen Obama höll.
Är det någonsin acceptabelt att säga till offren att deras anhöriga inte är i himmelen hos Gud? Vi vet självklart inte vad som händer bortom döden, men den kristna himmelen kan vi enkelt stryka som följd av Guds icke-existens. Så, varför inte ta bort dessa ord ur religion ifrån sorgen? Dessa människor har sörjt sina anhöriga i 10 års tid nu, och även om många av dem tror ordagrant på den kristna himmelen så är det ingen som är glad för att deras anhöriga kommit dit. Många känner självklart att dessa människor skall få tro på himmelen och gud, om det underlättar deras sorgearbete.
Om vi vänder på det. Terroristerna som kapade planen, de var religiösa. De trodde på ett liv efter detta, de trodde på en himmel och en belöning ifrån Gud (Allah) för att de tjänat honom. I deras ögon var attentaten en gärning i guds tjänst. Är det acceptabelt att berätta för terroristernas anhöriga att himmelen är falsk? Att deras religion är en lögn och att de under inga som helst omständigheter kommer belönas efter döden för deras handlingar. Visst känns det mer acceptabelt? Men ska vi försöka vända vissa ifrån tron och inte andra?
Det sorgligaste är att de muslimska extremisterna, terroristerna i detta fallet, är de rationella utifrån deras religiösa perspektiv. De må tolka orden om Jihad något brutalt, men de följer egentligen bara de religiösa dogmer som de är en del av. Offren i attentaten var till största delen irrationella kristna, dom besökte kyrkan ibland, gifte sig där och döpte sina barn, och visst trodde de på gud – men de tog inte bibelns ord som 100% sanning och levde till punkt och pricka efter den. Om de kristna hade varit rationella utifrån deras religiösa perspektiv kunde det ha varit tvärt om. Man behöver inte gå många hundra år tillbaka för att finna häxbål inom kristendomen.
Visst är det lätt att fördöma religion när man ser på attackerna, men man måste betänka att religionen i sörjandet är också religion, och det finns inget som heter ”lite religiös”. Även om en person klarar det så kommer folk kräva antingen eller – ateism eller ren tro – och ren tro leder alltid till – vad vi som humanister ser som – irrationella handlingar och ondska.