Nyligen postade en 31årig man ifrån Indonesian orden ”God does not exist” på Facebook. Detta är sådant vi kan se varje dag i västvärlden, men denna man blev först nedslagen av en arg folkmassa för denna kränkning och riskerar nu att få 5 års fängelsestraff för detta helgerån.

Detta är verklighet i värden idag, det är inte 10 år sedan, det är nu. Toleransen emot oliktänkande måste öka snabbt i dessa länder, annars finns det stor risk till framtida krig. Betänk förstörelsevapnen vi hade tillhands för 70 år sedan – vad skulle kunna ske idag?

Kritiserar man Islam för hårt så följer inte sällan ett terrorattentat. Salman Rushdie är ett exempel – han fick en dödsdom för att han skrivit en bok som skildrar Profetens liv. Man ska skrämmas till att inte kritisera Allahs ord. Något som understryker detta är FNs resolution att religioner, och då främst Islam inte får kritiseras alls. Ett slag emot yttrandefriheten som skulle medföra ökad tolerans för muslimer. Som tur är var Sverige ett av länderna som valde att inte följa just denna resolution.

Även fast det idag känns som om vi varit ett sekulariserat land länge, så var det inte så många år sedan kyrka och stat separerades. 1970 avskrevs de sista lagarna kring Hädelse i Sverige. Dock är det svårt att se hur världen skall bli om det tar ytterligare generationer för att uppnå först en syn där man kan acceptera kritik emot sin religion, och tillsist kanske ett sekulariserat förhållningssätt till den i idag muslimska länder. FN-resolutionen togs fram och argumenterades för av muslimska länder, och dess uppenbara anledning är just att förhindra sekulariseringen av islamvärlden.

Det finns självklart ingen anledning att tro att Koranen var mer dikterad av gud än någon annan bok. Alla som läst den vet att den innehåller dels filosofi och moraliska lagar, mycket kring Allahs makt och att han är den ende guden, men även mycket lagar kring hur man skulle leva sina liv som kanske gjorde världen bättre då den skrevs, och var logiska. Att idag försöka leva på det sätt som dess författare ville att man skulle leva för nästan ett och ett halvt millennium sedan är absurt.

Varför är det då så viktigt att vi kan kritisera religioner? Dels bygger det på ren yttrandefrihet, men dels bygger det även på att man inte under några omständigheter skall kunna anropa religion som argument och på det sättet bli respekterad även med en absurd och annars icke acceptabel åsikt eller handling. Inom den privata sfären får man lika gärna tro på Allah,som Jesus kristus, men inom det offentliga, inom politiken, och med makt över vårat samhälle – hör ingen av dem hemma. Att jag specifikt pekar ut Islam här är enbart för att muslimer överlag är mer känsliga för kritik än andra troende.

”The fact of being alive compensated for what life did to one.”

Dessa ord finner man i en så kritiserad bok som ”The Satanic Verses” av Salman Rushdie. Många kanske har glömt kritiken, och även boken. I stort sätt är det en bok som handlar om bland annat profeten Muhammed och hur han skapade Islam. Titeln är kommen av verser som historiker anser en gång varit en del av Koranen. Muslimer kritiserade boken hårt då den personifierade deras profet och mänskliggjorde skapandet av en religion. Ayatollahn, Irans dåtida andlige och högste ledare utfärdade en fatwah, en dödsdom på Salman, som tvingades leva under jord i flera år.

I september 2005 publicerade den danska tidningen Jyllands-posten de satirbilder på profeten Muhammed. Även här blev det enorm kritik riktat emot tidningen, som såklart i vår värld var tillåtet enligt press och yttrandefriheten. Händelserna resulterade snabbt i att två av tecknarna fick gå under jorden och vissa länder bojkottade varor ifrån Danmark. Händelseförloppet efteråt innefattar bland annat demonstrationer, dödsfall och så sent som förra året planering av terrorattentat emot Jyllands-posten.

Sent igår läste jag på Richarddawkins.net om en palestinsk man, Walid Husayin, som kränkt Islam och dess profet på facebook. Tydligen en utåt sett vanlig palestinier som bad ihop med sin familj som många andra, men som levt ett ”dubbelliv” med anti-religiösa åsikter på internet. Walid är nu arresterad och riskerar att få livstids fängelse för att ha ”kränkt den gudomliga essensen”. Många konservativa muslimer i området tycker inte att livstids fängelse är nog, utan vill att Walid skall få dödsstraff, helst offentligt för att vara ett avskräckande exempel.

Att riskera att bli dödad eller att få fängelsestraff för att kritisera religion är enligt min mening inte okej. Jag är inte Islamofob, men jag drar mig inte för att kritisera Islam där det behövs. Jag kan respektera att folk har en privat tro på vad som helst egentligen, men när det påverkar andra är det inte längre rimligt. Man får inte kritisera Allah, Profeten Mohammed, eller Islam överhuvudtaget. Allah kan uppenbarligen inte utstå detta, denna allsmäktiga gud som hundratals miljoner (om inte över en miljard) människor tror på och tillber. Han kan inte acceptera att bli ifrågasatt.

För mig ter det sig solklart. Alla religioner är konstruerade av människor. Dom själva kan ha upplevt att de blev påverkade av någon yttre kraft som gav dem idéerna, men det finns ingen orsak att tro att det var annat än ännu en idé. Religionerna kan också ha resulterat i mycket gott, vid sidan av mycket ont också. När Islam skapades så var det en modern religion som gav svar på dåtidens frågor, instiftade lagar och regler som just då av olika anledningar var logiska, och kunde bidra till att säkra samhällens överlevnad. Att folk fortfarande hårt kramar sig fast vid dessa idéer idag är ett extremt intressant fenomen. Att människor med makt, som har den på grund av religionen i sig, däremot vill göra vad de kan för att tysta all kritik som kan minska religionens inverkan på folk och därmed även deras egen makt är dock inte det minska konstigt. Inte konstigare än att storföretag idag slåss med patent för att försöka säkra sin ekonomiska makt.

Dessa religiösa muslimer är ju rationella. Enligt dem finns Allah, Koranens ord är lag, och den utrycker säkerligen på flera ställen vad som skall göras med hädare. Enligt deras skriftliga tro är det rätt att sätta en dödsdom på Salman, att demonstrera över satirteckningarna och att ge en ung palestinier som kränkt islam en plågsam död. Är de mer skrämmande än de irrationella troende som bara tror på -nästan- allt i Koranen? Nästan alla troende i Sverige är irrationella halvtroende, de tror på gud, de tror att han kan lösa alla problem, men bara för att vara säkra så gör de vad de kan för att lösa problemen själv ändå. Kanske är det enda sättet för en religion att överleva självkritik?

Jag undrar vad vi kan göra för att förbättra världen när sådant här händer. Bara dessa tre händelser är utspridda över lite mer än 20 år, men självklart finns det många mer liknande. Vi har svårt att tänka oss att något sådant kan inträffa idag, eftersom vi lever i vårat sekulariserade lilla Sverige. Men även här är det många som kritiserar religionskritikerna, det är många som inte ser något negativt alls i hur många Muslimska stater utövar sin makt med religiös grund och mer uråldriga religiösa regler.

Vad kan vi göra för att förbättra världen? Skall vi låta Islam fortsätta så här? Aldrig våga kritisera? Vad gör vi när de pekar på Koranen och säger att Alla måste bli muslimer. Någonstanns måste gränsen dras, och jag vill hitta sätt att minska religionens inflytande på politiska plan överallt. Den dag religion bara är något personligt, en fritidsakivitet, den dagen kan jag pusta ut!

Men många, och så även jag själv, kritiserar religionerna. Kristendom lika som islam, judendom som scientologi. Vi är inte islamofober, och absolut inte på något sätt muslimofober eller rasister. Vi kritiserar kristendomen likaväl som islam. Jag kan i vissa avseenden faktisk kalla mig mer av en anti-teist än en ateist – jag är emot religioner och anser att de skadar samhället. Jag är emot Kristendom, Islam och Judendom, likaväl som Scientologi, Mormonkyrkan etc. Men av detta följer det inte att jag är emot kristna, muslimer och judar som människor. Visst skulle jag gärna sekularisera dem, och är emot deras tro, men lever gärna vid sidan av dem ändå.

Ta antisemitism som exempel – det handlar inte om kritik emot judendomen som religion, det handlar om aktioner, och oftast våldsamma sådana emot utövarna, Judarna. Detta är jag emot, lika mycket som de flesta andra. Min kritik är endast riktad emot religionen. Hitlers nazityskland är ett exempel på det fruktansvärda som antisemitismen kan åstadkomma.

Min önskan är att värt samhälle når en upplysning som gör att vi klarar oss helt utan religioner, våld och förtryck har absolut ingen del i att nå det målet.

Är det någonsin acceptabelt att säga till offren att deras anhöriga inte är i himmelen hos Gud? Vi vet självklart inte vad som händer bortom döden, men den kristna himmelen kan vi enkelt stryka som följd av Guds icke-existens. Så, varför inte ta bort dessa ord ur religion ifrån sorgen? Dessa människor har sörjt sina anhöriga i 10 års tid nu, och även om många av dem tror ordagrant på den kristna himmelen så är det ingen som är glad för att deras anhöriga kommit dit. Många känner självklart att dessa människor skall få tro på himmelen och gud, om det underlättar deras sorgearbete.

Om vi vänder på det. Terroristerna som kapade planen, de var religiösa. De trodde på ett liv efter detta, de trodde på en himmel och en belöning ifrån Gud (Allah) för att de tjänat honom. I deras ögon var attentaten en gärning i guds tjänst. Är det acceptabelt att berätta för terroristernas anhöriga att himmelen är falsk? Att deras religion är en lögn och att de under inga som helst omständigheter kommer belönas efter döden för deras handlingar. Visst känns det mer acceptabelt? Men ska vi försöka vända vissa ifrån tron och inte andra?

Det sorgligaste är att de muslimska extremisterna, terroristerna i detta fallet, är de rationella utifrån deras religiösa perspektiv. De må tolka orden om Jihad något brutalt, men de följer egentligen bara de religiösa dogmer som de är en del av. Offren i attentaten var till största delen irrationella kristna, dom besökte kyrkan ibland, gifte sig där och döpte sina barn, och visst trodde de på gud – men de tog inte bibelns ord som 100% sanning och levde till punkt och pricka efter den. Om de kristna hade varit rationella utifrån deras religiösa perspektiv kunde det ha varit tvärt om. Man behöver inte gå många hundra år tillbaka för att finna häxbål inom kristendomen.

Visst är det lätt att fördöma religion när man ser på attackerna, men man måste betänka att religionen i sörjandet är också religion, och det finns inget som heter ”lite religiös”. Även om en person klarar det så kommer folk kräva antingen eller – ateism eller ren tro – och ren tro leder alltid till – vad vi som humanister ser som – irrationella handlingar och ondska.